Min vän, min fina vän håller sakta men säkert på att tyna bort från mig... Hon äter knappt, dricker knappt, de fina musklerna som satt på hennes kropp börjar mer och mer likna en gammal tant gäddhäng trots att hon inte hunnit fylla 4år.

Det är på nått sätt okej att dö när man är gammal men inte när man knappt levt ett halvt liv.

Vi hade planer till våren/sommaren att skaffa en liten kompis till henne men nu vandrar tankarna iväg åt flera andra håll...

Jag ville se henne uppfostra en valp och lära den allt och lite till precis som Spendrups gjort - lärt henne det bästa!

Idag va vi på en fantastisk promenad, jag drog Winston i pulkan och hon skuttade glatt bredvid, vi tittade på ankorna, pratade och njöt av vädret. 

Sen i torsdags när veterinären ringde och berättade att hennes blodvärde och njurvärde är dubbelt mot normal har de orden bara ekat i mitt huvud. Jag kan inte släppa det. Googlade på njurarna och det ser väldigt mörkt ut. På onsdag gör vi ett ultraljud på njurarna och antagligen då kommer det konstateras att hon har fel på njurarna och att tiden är ute.

Hon kommer då få somna i mitt knä, jag hoppas hon får sova skönt samt träffar våran fina vän - spendrups igen!